Om kompostering

Kompostering är en bra metod att nyttiggöra avfall från hushåll, trädgård och annan verksamhet.

När vi började kompostera för fyrtio år sedan rådde en gröna vågen-anda i Sverige där en landsbygdskultur och egenodlade grödor uppskattades. Istället för att samla avfallet i en skräphög blev kompostering ett naturligt sätt att ta vara på trädgårdens rester. Hit hörde potatisblast, rabarberblad, fallfrukt, löv, gräsklipp och mycket annat. Och det är sådant som många människor bara kastar bort. Till den blandningen kom vi sedan att tillsätta material från hushållet som var lämpligt. I våra kompostlådor har vi lagt potatisskal, morotsskrap, sallads- och kålrester, servetter, gammal sallad, vissna blommor och gamla wettexdukar. Den blandningen får sen daggmaskar, bakterier och andra små kryp konvertera till en fin mylla.

Vi är inga specialister på kompostering, men har ändå lärt en del grunder för att få en snabb förmultning. Ett exempel är att stjälkar från vitkål och blomkål bör skäras till mindre bitar för att lättare brytas ner. Även fallfrukt, avgnagda majskolvar och rotklumpar från blomkrukor bör delas i mindre bitar.  Sen ska komposten ha kaffe för att piggna till. Det räcker med kaffesump för att daggmaskarna ska bli glada. Dessutom ska de ha vatten ibland för att trivas.

För att inte göra livet svårt för våra små vänner undviker vi gifter, plast och metall. Besprutade fruktskal från äpplen och citrusfrukter, lägger vi aldrig dit.

Det finns olika sätt att kompostera och man kan också ha olika material att lägga dit, alltifrån innehållet i torrklosetter och hushållsrester till rent trädgårdsavfall. Man kan också skilja mellan varm- och kallkompostering, där varmkompostering drivs i en uppvärmd eller åtminstone värmeisolerad miljö, där de aktiva organismerna kan arbeta året runt och där man genom kontinuerlig tillförsel av organiskt material håller igång processen.

Så ambitiösa är inte vi. Det vi själva har är en kall trädgårdskompost för 80% trädgårdsavfall, men dit vi också tillför lämpliga rester från hushållet. 

Vi har förstått att det är viktigt att varva gammalt och nytt material för att snabbt exponera det nya materialet mot de små kryp som ska göra jobbet och samtidigt låta de små krypen få något nytt och gott att äta. Vid tillförsel av trädgårdens rester bör materialet varvas på det sätt som bilden visar:

Uppbyggnad av en kompost med nytt och gammalt material i skikt​

Snabbast kompostering får man om skikten görs tunna; bara några centimeter vardera om det ska bli ordentlig fart på det hela. Helst bör man också gräva om komposten några gånger om året. Det har vi också gjort och sett att det är effektivt. Men det är ju upp till var och en att själv avgöra hur mycket jobb man vill göra.

En del material tar längre tid att förmultna. Flera år ibland och har man då slarvat med att gräva om i lådan, är det lätt att tappa sugen. Har man fyllt flera behållare utan att någon av dem har blivit helt klar, är det lätt att bli missmodig. 

Det är då man bör ha en kompostseparator, en Mullrik. Genom att med en grep ösa material från den halvfärdiga komposten in i Mullriks gallertrumma och dra runt trumman några varv, så kommer den användbara delen av komposten att sållas ner i den skottkärra man har parkerat under Mullriken. Med kärran kör man sedan ut materialet till trädgårdslandet.

Det material som efter sållningen blir kvar i trumman häller man sedan över till låda nummer två. (Eller i ett hörn på låda nummer ett, om man bara har en låda.) Helst bör man samtidigt tillföra nytt trädgårdsrens (grön-material) som blandas skikt för skikt med det material som blev kvar i trumman och som därför behöver vara kvar i kompostanläggningen en tid till. Se den nästa högra bilden.

När vi utvecklade vår ”Ur-Mullrik” såg vi att det var effektivt att med Mullrikens hjälp sålla av färdig kompost varje gång vi grävde om i lådan. Själva har vi två aktiva fack i vår anläggning; ett där vi genom avsållning hämtar kompost och ett fack där vi fyller på nytt material. Här jobbar vi två gånger om året; På våren då vi förbereder landen, med inköpt gödslad säckjord tillsammans med egen kompost och på hösten då rester och blast från våra odlingar ska tas om hand – samtidigt ger det en dos höstkompost som får ligga till sig på landen över vintern.

Tvärsnitt av komposteringsfack där vi hämtar material för sållning, t.v. och det fack där nytt material fylls på​

Vi har också läst några böcker som har gett råd och tips om kompostering och kan då nämna:

Ingrid Olausson: Allt om Kompost, Bonnier Alba, 1994, ISBN 91-34-51511-9

Gunnar Eriksson: Kompost från hushåll, trädgård och latrin, Natur och Kultur, 2015, ISBN 978-91-27-13065-4

Böckerna är skrivna av kunniga personer och beskriver kompostering väldigt väl. Kanske alltför väl, eftersom båda författarna kan få ämnet att verka svårt – och det behöver det inte alls vara. Båda beskriver till exempel hur man bör göra då man vill kompostera organiskt avfall och latrin, vilket naturligtvis är bra för dem som vill gå så djupt i ämnet. Den som nöjer sig med en trädgårdskompost behöver inte veta så mycket mer än det vi skriver här: 

Blanda nytillsatt material med ett aktivt kompostmaterial och sålla regelbundet av det material ifrån din kompost som efter hand blir färdigt att lägga ut på landet. Det som blir kvar efter sållningen blandas sedan med nytt material som får förmultna i sin egen takt, allteftersom årstiderna växlar och tiden går.

 

Naturligtvis bör man även undvika risken för sanitära problem och att något kan gå snett och även hålla koll på de bestämmelser som ibland förekommer.

Den utomhuskompost vi själva använder är av tryckimpregnerat trä som vi från början gjorde i tre fack. Av dem använder vi nu bara två. Vi har med häftpistol fäst ett plastnät på insidan för att hålla fåglar borta från anläggningen. Sedan har vi täckt med nät även på ovansidan. Virke och nät finns i bygghandeln.

Vi lägger inte dit någon mat som kan dra till sig råttor och vi håller sniglarna borta med de anti-snigelplåtar som nästa bild visar. Konstigare än så är det inte – hos oss

Förutom blommor odlar vi kryddor, bönor och gurkor på friland. Det är dock inte bara vi som tycker om grönsakerna. En del spanska sniglar hade också visat ett så stort intresse för dem att vi har måst bygga invasionshinder runt grönsakerna och komposten. Dem har en lokal plåtfirma gjort.   

Principen för vårt egenutvecklade snigelhinder​

Tanken bakom barrikaden av förzinkad plåt är att sniglar som finns utanför trädgårdslandet ska ha svårt att nå fram till våra grönsaker eller till komposten. Den fungerar som Visby ringmur, men är utformad mot sniglar. 

Och så till sist: Har du inte komposterat förut, så kommer du lätt igång i ett hörn av trädgården där du lägger trädgårdsavfall på en jordyta och fyller på med några spadar jord från ett aktivt trädgårdsland mellan varven. Där brukar också finnas de daggmaskar och andra små kryp som behövs för att få igång det hela. Märkvärdigare än så, behöver det inte vara, då man börjar.

Lycka till!

Stäng meny